måndag, maj 09, 2011

Säg den lycka son varar för evigt
Detta innehåll kommer från mitt hjärta och efter detta tar jag en paus från
bloggvärlden ett tag..Känner att det är lite för mycket nu med falska människor
runt omkring mig i mitt liv just nu...måste försöka hämta kraft ...

Nu är då helgen och månader av förberedelser över...Jag hade åter igen
mitt egna loppis och hyrde ut bord...Det är sååå mycket jobb med att ha
ansvar för allt själv att man blir helt energi tom då det är över...
Alla förberedelser såsom bokning av lokal-annonser-reklam-
flyers-bokningar-planering-inköp-iordningställande av lokal-
bakning-såga-skriva skyltar-ja listan kan göras hur lång som helst......

Jag har länge haft denna idé och kommer att försöka att göra något ändå mer
av den i framtiden...Att vara sin egen dräng har alltid vara min högsta dröm i livet...
Jag har drömt om en egen affär så länge jag kan minnas...Jag har velat
öppna ett cafè,ett sånt där gammal dax med "Shabby" inredning...Jag har
gråtit många nätter igenom då jag insett att den ekonomiska biten sätter
stopp för den drömmen. Det blev fel från början,man hamnade på fel spår..
Man fattade fel beslut,hade ingen erfarenhet och framför allt hade man ingen
trygg grund att stå på...Man kastades ut i verkligheten ganska snabbt....
Jag flyttade hemifrån redan då jag var 14 år..vet att det låter hårt...
Men jag kände mig aldrig älskad,bara någon som var i vägen
Hela livet har varit svårt för mig om jag ska vara ärlig...Ett rent helvete om
sanningen ska fram.Då sonen och jag (bilden) kämpade med dödshot och
trakasserier från fadern dagligen,då tänkte man bara på att överleva...räkningar
blev liggandes osv...Tänk jag sov med en kniv under huvudkudden för att
skydda min son om "han" skulle bryta sig in.Det hade nämligen hänt tidigare.

Jag vågade inte på en hel sommar gå ut med min son i parken...Jag vågade
knappt andas...hade kontakt med polisen,men som de sa-vi kan inte göra något
så länge han inte gör något mot dig personligen....ok ! Det var tydligen ok att
vakta utanför min dörr-ringa och hota-skicka hotelsebrev....I flera år levde jag
med en hotbild över mig..Till slut efter många om och men blev det rättegång.
(mycket ovanligt förekommande enligt min advokat)
Han fick villkorlig dom och böter..Kom alldeles för lätt undan,förstörde flera år
i mitt liv.Och han fråntog min son rätten till en fadersgestalt/pappa
l
Jag har så svårt  att förstå människor som skaffar barn och sen skiter i dom
I detta fall med min son hade det varit extremt svårt att bibehålla en kontakt
då fadern använde sonen till att utöva utpressning för att komma åt mig....
För ca två år sen ringde "fadern" upp sin son efter 20 år med orden
-"Du kan aldrig gissa vem det är....Och avslutade med orden
".-Har du vägarna förbi Stockholm kan du ju alltid komma förbi...
Att inte ens kunna ta sig tid att åka hit efter 20 år,ja det är ofattbart...
 Att inte känna sig älskad av sina föräldrar är en märklig känsla....
Jag vet för jag har den känslan också...Jag har inte bett om att bli född....
Alla barn har väl rätt att bli älskade av sina föräldrar....
Hela livet har jag letat efter den just den känslan...
Men än i dag har jag inte hittat den....Genom att älska en
annan människa genom ett förhållande både ger man och tar man...

Åren går och man letar och letar efter den där rätte...han som ska ge
en den där speciella "känslan" av att känna sig älskad,trygg,vacker
Mitt sista förhållande höll nästan 4 år,när man märker att den andra
partnern inte kan acceptera sina barn då börjar en hat känsla att 
börja växa inom en.Då man märker att den andre inte vill satsa 
fullt ut,på förhållandet,då drar man in huvudet i sitt skal och börjar 
att tveka på sig själv...Då den andre börjar att bli elak och prata 
skit om ens barn som har en diagnos (mitt mellersta barn)
då dör kärleken...När man sen upptäcker att den andre har gått
bakom ryggen på en med en annan då öppnas en port till ett svart
hål.Känslan av att bli lurad och så illa behandlad av elakheter
och skit om ens egen son som har en väldigt tuff tid bakom
(och framför sig) som behöver allt stöd och uppbackning han kan
få,då smärtar det att inte den personen förstår vad det innebär
utan säger att han ska gå till sjukhuset och söka hjälp...
Tyvärr det hjälper inte...

Detta är ett handikapp som man föds med,som inte försvinner 
med mediciner eller läkarbesök...I början sprang vi hos doktorer,
Vi har varit på utredningar men detta är obotligt.Detta får man
med sina gener eller pga syrebrist då man föds...det är inget
vi kan göra åt saken,likadant som en blind är blind eller
en lam är lam.Vi dvs jag som mor och pappan vi har kämpat
för vår som nu i 15 år,vi har flyttat berg för att han ska få den
hjälp han har rätt till.Min son har fått jobba dubbelt så hårt 
som de andra barnen,pga av att det tar extra tid för hjärnan 
att bearbeta information,att sålla bland texter.Han har haft
rädslor som har varit obeskrivligt jobbiga för honom.

Han får lätt fobier och har oerhört svårt att ha ett socialt samspel
med andra människor.Då detta inte accepteras blir jag rasande!!
Min son har inte valt detta,han kan inte så rå för att han är så här.

När detta inte går in i andras förstånd då blir jag skogstokig...
En gång sa min syster till mig"-Kan man inte prata med honom da ?
Nej det kan man inte,för hade det gått hade jag gjort det för längesen
sörru !! Kan du prata med en någon annan med ett handikapp att han
ska börja gå igen eller börja se? Okunniga,respektlösa människor ska
bara vara tysta.Bara för att det inte syns utanpå..
kan det faktiskt finnas svårigheter som finns inuti hjärnan....
Herregud visa lite respekt och empati,man kan inte prata bort ett handikapp!!

Då människor visar sån respektlöshet då tappar jag respekt och kärlek
Om jag hade vetat från början att min pojkvän inte accepterade människor med
"svårigheter" hade han inte kommit innanför denna dörr!!
En sådan här person är inte värd min kärlek och tid överhuvudtaget...


Sitter inte här hemma och gråter om någon hoppas på det
vet att det finns en person som vill mig allt ont i livet och som är så falsk
Nu har du mycket att gotta dig i till "middagen" usch!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Till Er andra som jag vet verkligen bryr er om mig,tack...........
Vet vet då jag bloggar igen...kanske i morgon...kanske om ett tag...
Önskar er alla en fin försommar så länge i alla fall...

Ont krut förgås inte så lätt.




6 kommentarer:

♥ Min lilla Stuga ♥ sa...

Stooor kram till dig som vågar berätta om detta för så många. Starkt gjort av dig och en väldigt hemsk historia. Jag hoppas du och din son får det bra här framöver. Kram

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej!

skickar dej all världens styrkekramar.ja livet ä hårt 6 orättvist många ggr.hoppas allt löser sig till det bästa.

Kraaaaaaaaaaaaaaam
Nilla

Minna sa...

Du är bäst Angela massa kramar Minna

Huset vid sjön sa...

En stor kram till min starka vän..

Från hon som är dålig på att hälsa på numera :(



//Kramiz Cattis

Hanna sa...

stor kram
Hanna

Fröken Tindra sa...

Kämpa på! Du är en fantastisk person!
Bamsekramar!!

Related Posts with Thumbnails