Goda nyheter...Lägenheten blev min! Jag är så glad just nu! Äntligen kommer vi härifrån....
Jag är speciellt glad för min sons skull att han kommer flytta tillbaka till sina vänner...
Modershjärtat har gråtit då jag sett honom sitta och
 bara stirra rakt ut på sitt rum,att se honom tom och uttråkad,det har varit svårast...
Visst han har åkt buss till "polarna"men det  är inte samma sak som att kunna gå ng hundra
 meter och knacka på dörren....
Min son har lite svårigheter att ta kontakt själv
.Han har diagnosen "Asbergers syndrom,under spektrumet "Autism"
Vilket gör att han bla har svårt att tyda  andra människors singnaler,kroppsspråk...
Socilala kontakter är svårast,att själv ta första steget
och ringa upp en kompis tex...saker vi kanske tycker är självklara....
(då vi bodde på förra stället nära hans vänner,kom dom oftast förbi
eller så var sonen  ute och stötte ihop  med dom)...
Eftersom han inte går i skolan där vi bor nu,har han inte fått ng kompisar här....
Många hämingar och rädslor har sonen...man kan ta honom för att vara blyg..
att våga räcka upp handen i klassen osv,svårt att komma ihåg saker,blir lätt förvirrad.
Ofta rädd för att pröva nya saker...
Han går i vanlig skola och det fungerar bra....nu har han haft diagnosen sen i 3 klass,
så lärarna har anpassat sig lite efter hans behov.Men gudarna ska veta att  jag har kämpat...

Eftersom  handikappet inte syns utanpå är det svårt att förstå vad det innebär

Många möten med bup,psykologer,rektorn.lärare,skolsystern

Helt offatbart att år 2000 inte ens rektorn

känner till vad det är för ngt

Jag var den första i sonens skola som fick dom att öppna ögonen

för detta.Men det tog många år för att de skulle förstå vidden av det ändå

Om tex inte min son fick med sig rätt läxa hem,

kunde ett helvete bryta ut,då han kom hem och upptäckte det..

Han kände sig mycket misslyckad

Han blev jätte orolig att fröken skulle bli arg osv...

Just det här att inte förstå att man kan göra fel,har varit svårt för honom att greppa

Allt har varit perfektion,inga streck i boken fick vara  utanför...

som han suddade och suddade,tills boken gick sönder...

Efter många om och men gjordes en överenskommelse med fröken

att hon skulle titta i hans väska och se att allt kom med hem...

Men efter lågstadiet,fick jag börja om med de nya lärarna på mellanstadiet 

Nu går han på högstadiet och de har inte riktigt förstått vad det innebär

Mer än att de sett på sonen att han ofta står förvirrad vid skåpet

och letar efter något och är väldigt tystlåten...

Åter igen har jag fått förklara för lärarna vad sonen behöver hjälp med

Det har varit en uppförsbacke utan dess like,under dessa 8 år 

Han är väldigt duktig och plikttrogen i skolan

Så det blir för honom lite av en inre stress att alltid tro att man måste vara perfekt

Han lär sig mer och mer att det får bli fel ibland,världen går inte under för det

Nu när vi ska flytta tillbaka kommer han bli så mycket gladare

Det finns inget jag inte skulle göra för mina barn

Är inte dom lyckliga är inte jag det heller

Tack o lov att min son har mognat

och tar mer ansvar själv nu...

Han lär sig mer och mer om det sociala samspelet

Och jag tror och hoppas att han kommer klara sig bra

då det blir dax att flyga ut från boet

De är så viktigt att samhället förstår att alla barn inte är lika

Alla barn är individer och har olika behov.....

Kramar från mig