När allt känns tungt och svårt,då kommer svarta tankar när ens drömmar går i kras.
Men jag tänker inte ge upp min dröm,lite motgångar just nu bara....
Lite motvind i seglen och lite stormigt på havet...
Men jag ger mig inte,min dröm ska en dag bli sann,även om det kommer att ta tid.

Nu känner man sig liten och utlämnad.Mitt liv har varit fullt med motgångar,svåra saker i livet.
En otrygg känsla inombords,en kärlekslös barndom,sånt sätter sina djupa spår i själen.
Ingen bra grund att stå på,ingen bra utgångspunkt.
Förhastade beslut har tagits,för att överleva.
Man har greppat efter halmstrån.
Lvet håller jag kärt,men nu räcker det med motgångar.
Man har kastat sig utför i en allt för hög fart.Som en fallskärm som aldrig vecklades ut.Man är krossad,plockar upp bitar som aldrig tar slut.

Man hoppas att livet skulle vara ett oskrivet blad.Men halva livet har redan passerat och den otrygga känslan lever sig  kvar.Ingen som förstår hur mitt hjärta blöder,ingen som ser mina tårar.Ingen kan man lita på.

Min kropp känns så tung,min ork lika med noll,nästan apatisk.
Man har så mycket inom sig,som aldrig kan få komma ut,allt kvävs av ångest och gråt.
Just nu lite vingklippt.
Men jag har hoppet kvar.
Man har höga berg och djupa dalar i livet,jag är i dalen just  nu...
Ska ta mig upp,resa mig upp,låt mig bara få ligga ett stund..........