torsdag, november 19, 2009



God morgon...idag känns allt mycket bättre.Man har sina svackor,igår hade jag min.Det känns tungt då så många dörrar är stängda.
Nu har jag öppnat en dörr,lite på glänt i  alla fall.....
Det är min "jävlar anama" dörr. Människan har en otrolig levnadsinstinkt.Jag kör på den nu....

I dag fyller min fina son 14 år.Stora grabben,kommer själv ihåg då jag var 14,hade då flyttat hemifrån,var som Bambi på hal is.
Jag gör allt för att mina barn ska bli trygga,självständiga och kunna skilja på rätt och fel.
Det kommer att ta många år innan jag släpper iväg min son.
Då för 14 år sen,trodde jag att jag skulle dö.Inte för själva förlossningen,som jag visste var en pina (har en 23 åring också)så jag visste vad det innebar.Det som hände efter att min son född,var en skrämmande upplevelse.

Jag hade fått ta fragmin sprutor (själv i magen varje dag)under hela graviditeten,gått på extra kontroller,allt för att förebygga en blodpropp.Den första proppen kom,endast 18 år gammal av p-piller.Men ingen dr som tänkte på det då jag väntade min förstfödda,nu hade jag som tur var inga problen under den graviditen

Så nu i 13-veckan då jag väntade min andra son,fick jag en djup trombos i benet.Alla försiktighetsåtgärder blev insatta.Men jag tror inte att de räknat med att blödningsrisken var så mycket större.Jag ligger alltså där och sonen är född.
Jag känner ett starkt illamående komma över mig,sen fruktansvärt ont i magen.Sen går det fort.

Alla skriker,min sambo blir vit i ansiktet.Det har kommit 2 liter blod ut i säcken under mig.Barnmorskan rusar fram till mig och kastar sig över min mage."-Vad händer? Kommer jag att dö,är några av mina frågor.Ingen säger något...

Min moderkaka har kommit ut med en massa blod och alla trodde att jag skulle stryka med,att jag skulle blöda ihjäl.Det tog ett par månader,sen fick jag tillbaka mängden blod i kroppen igen.Nu visade det sig efteråt,då alla tester utförts att detta är ärfligt och min tvillingsyster har precis likadant.Men från vilken sida i släkten vet  jag inte.Då släktbanden inte är de bästa är det svårt att reda ut vartifrån det kommer.
Önskar er alla en fin dag//kram

2 kommentarer:

Fruädel sa...

Hej vännen och tack för din fina hälsning hos mig! Vilken underbart fin blog du har och va modig du är som delar med dig! Vilken skräck förlossning! Hua, jag är glad och tacksam att ha lyckat att få två vackra, friska underbara tjejer som föddes utan mycket knot. takkronan blev underbar! Mina grannar har ett underbart stort grovt vagnshjul på samma sätt, i looove! Har läst lite i din blogg och ser att vi har mer än kärlek till inredning gemensamt, flyttade också hemifrån när jag var 14 med allt vad det innebär. Vågar dock inte vara lika privat som du i min blogg. Förstår precis din känsla av tyngd och olust i kroppen. Men kom ihåg att du fortfarande är här trots allt som varit, även om det förflutna präglar ens person så är det endast du som kan bestämma din framtid. Varje motgång gör dig till en starkare kvinna med mer vilja att nå dit du vill! Du klarar det! Du har klarat dig så här långt! Det är endast i motvind som Draken flyger heter det ju och det finns mer sanning i det än man tror. De starkaste, finaste, mest kreativa personer jag känner är de som gått igenom mest här i livet! Hoppas att livet ska lätta för dig snart!!! Stor kram! / Tess

Vitaspetsgardiner Godis och Praliner sa...

Hej tess,gud vad dina ord värmde då jag läste dom,tack snälla du,blev tårögd. Men vad lika vi är *ler* och vad underbart att du förstår.Det blir ju så mycket lättare då man kan dela sin förtvivlan med någon.Jag hälsar på hos dig snart igen....Kram till dig me....

Related Posts with Thumbnails